Det är lite läskigt igentligen hur nära döden ligger en. Det kan hända när som helst och nästan hur som helst.
Ibalnd kan jag inte sova på kvällarna för att jag vet att jag inte stängt av TVn på själva knappen och det är ju farligt.
Och bränder skrämer mig verkligen, jag har vart rädd för eld sen jag var liten. Som på valborgsnatten vaknade jag
mitt i natten och jag kännde att det luktade bränt så jag väckte min pojkvän Tom och jag var skit rädd att det brann i
huset, så jag gick upp och kollade men sen kom jag på att jag hade mitt fönter öppet och det luktade från brasorna som hade släkts - Tur att det bara var så.

Men igår hände det en läskig sak, som tur var jag inte hemma fast det skulle nog vara bra om jag var det endå.
Min bror kom hem på natten och ingen var hemma. Pappa var på krogen, mamma i New York och jag sov hemma
 hos Tom. Han bestämmde sig iallafall för att göra pomes och satt in dom i ugnen och han satt sig vid köksbordet
 och läste tidningen och sen somnade han. Som tur kom pappa hem efter ett tag och det var rökfyllt i hela köket!
Det hade börjat brinna eller nått där inne. Min bror hade glömt att stänga av snabbvärmen :/ Tänk om pappa hade
kommit hem senare och då aksnke min bror va död. Det är så hemskt att bara tänka tanken. Som tur gick allt bra
men det stinker fan i köket.

Tänk att veta att jag kommer dö snart, gud va hemskt. Det vet min mosters man att han gör snart :( Han har fått
hjärncanser. Tycker så jävla synd om han, han har så jävla mycket kvar att göra i livet + att han blev halvblind för
 något år sedan. Tänk att veta att man ska dö snart, det måste vara så jävla jobbigt. Hoppas att allt går  bra med
 han, för han får behandligar nu iallafall så det finns lite hopp kvar :)